Hell ran over
Jag vill skrika och gråta.
Men mänskligheten håller mig tillbaka.
Jag vill ringa och skälla.
Men något säger mig att det skulle vara fel.
Jag vill våga konfrontera.
Men jag är så rädd att förlora min käraste skatt om jag gör det.
Vad hände med ärligheten?
Vad hände med respekten?
Vad hände med personen, jag trodde skulle stå på min sida för alltid?
Vad är det för fel på mig?
Men mänskligheten håller mig tillbaka.
Jag vill ringa och skälla.
Men något säger mig att det skulle vara fel.
Jag vill våga konfrontera.
Men jag är så rädd att förlora min käraste skatt om jag gör det.
Vad hände med ärligheten?
Vad hände med respekten?
Vad hände med personen, jag trodde skulle stå på min sida för alltid?
Vad är det för fel på mig?
That's it.
And everyday I hope it was just a bad dream. Then I wake up and his smell isn't there anymore, and I realise it was all reality. And I cry
Uppbrott är svåra och att tala om det vem det än månde gör inte saken lättare, och han inkräktar fortfarande på mina drömmar, och han sitter ständigt i mina tanker och orden ekar i huvudet. "Det är slut". Och min tankebild av honom skrattar rått, och mitt hjärta krossas gång på gång på gång.
Help Me!
Fuck the world.
Jag vill så gärna skriva till honom, och berätta hur dåligt jag mår, men jag vågar inte, och han frågar inte. Han bara antar att det går bra att vi är "bara" vänner, men mitt dumma hjärta fortsätter hoppas att allt ska bli som det var.
Jag orkar helt enkelt inte låtsas som om det är okej.
Jag känner mig som en stalker varje gång jag skriver till honom på msn, och förbannar mig själv för att jag fortfarande behöver honom så, när det är så uppenbart att han inte vill ha mig längre...
It hurts to be needy
Känner mig som alla dem jag blockat för att dem gjorde det stora misstaget och blev kära i mig... Och jag bara väntar på att bli blockad, för att jag ska låta honom vara.
FAAN!
Varför kunde det inte vara enkelt att bli dumpad.. Jag vet ju varför han gjorde det, och jag respekterar det. Men det gör inte smärtan mindre, och jag önskar att han bara hade velat träffa mig innan han tog sitt beslut.
Jag vet att det skulle ha ändrat utgången, för dem känslorna han beskrev den sista dan för en vecka sen, jag har haft dem med.
Och jag ville göra slut med honom så många gånger i början av vårt förhållande, men jag tänkte hela tiden, "vänta tills han kommer så får du se hur det känns då". Och varje gång jag fick krypa in i hans varma trygga famn så var alla tankar på avbrott som bortblåsta..
Och hjärtskärvorna skaver i bröstet.
Someone help me forget.
Jag orkar helt enkelt inte låtsas som om det är okej.
Jag känner mig som en stalker varje gång jag skriver till honom på msn, och förbannar mig själv för att jag fortfarande behöver honom så, när det är så uppenbart att han inte vill ha mig längre...
It hurts to be needy
Känner mig som alla dem jag blockat för att dem gjorde det stora misstaget och blev kära i mig... Och jag bara väntar på att bli blockad, för att jag ska låta honom vara.
FAAN!
Varför kunde det inte vara enkelt att bli dumpad.. Jag vet ju varför han gjorde det, och jag respekterar det. Men det gör inte smärtan mindre, och jag önskar att han bara hade velat träffa mig innan han tog sitt beslut.
Jag vet att det skulle ha ändrat utgången, för dem känslorna han beskrev den sista dan för en vecka sen, jag har haft dem med.
Och jag ville göra slut med honom så många gånger i början av vårt förhållande, men jag tänkte hela tiden, "vänta tills han kommer så får du se hur det känns då". Och varje gång jag fick krypa in i hans varma trygga famn så var alla tankar på avbrott som bortblåsta..
Och hjärtskärvorna skaver i bröstet.
Someone help me forget.
The End
Jag fattar egentligen inte.
Jag har funderat i två dygn i sträck nu och försökt komma på vad jag gjorde för fel, men jag kan inte komma på något.
Jag förstår fortfarande inte varför det blev såhär?
Och vart jag än tittar så är det kärlek, på film, på internet, till och med på simpsons och Family guy, och varje filmkyss skär som en kniv i mitt hjärta, för att jag på något sätt slarvade bort hans kyssar.
Och tårarna stiger i ögonen, för att jag inte längre har honom.
Och jag vill bara ha honom tillbaka.....
:(
Loneliness is a real heartbreaker
Och just idag känns allt lite sämre.
Jag vill sova, jag vill gråta och jag vill inte vara ensam.
Så tomt.
Så ensamt.
Fyller öronen med musik för att slippa höra ekot av mina egna tankar.
Ensamma tankar som ekar i en tom hjärna.
Skrattmaskiner, och rockmusik.
Innehållslösa filmer, och ordlösa böcker.
Alla med samma mening.
Nina Du Är Ensam!
Så så ensam.......
Jag vill sova, jag vill gråta och jag vill inte vara ensam.
Så tomt.
Så ensamt.
Fyller öronen med musik för att slippa höra ekot av mina egna tankar.
Ensamma tankar som ekar i en tom hjärna.
Skrattmaskiner, och rockmusik.
Innehållslösa filmer, och ordlösa böcker.
Alla med samma mening.
Nina Du Är Ensam!
Så så ensam.......
It just hurts so much right now.
Sommar. En sorts hatkärlek.
Kärlek till solen, och dagen med alla sina dofter av blommor, och insekternas surranden, när man sitter ute och läser.
Hat till kvällarna och nätterna. När dofterna av sommarnatt, smyger sig på och påminner om blod, och en djup depression.
Aldrig har viljan att skära varit så stark som den är nu. Och just nu kämpar jag dubbelt så hårt för att inte falla ner i det svarta hål jag vet finns framför mina fötter, men som jag försöker så hårt för att undvika.
Sommarnätter den värsta tiden, har alltid varit på sommarnätterna.
Och jag vill be Vally, Mirva, Robin och framförallt JeJe om ursäkt, för mitt beteende dem senaste veckorna.
Men just nu gör allt så ont. Och som sagt jag kämpar dubbelt för att inte falla för frestelsen och hugga mig i armarna, och att vara trevlig, ens i ett par minuter verkar nästan omöjligt...
Kärlek till solen, och dagen med alla sina dofter av blommor, och insekternas surranden, när man sitter ute och läser.
Hat till kvällarna och nätterna. När dofterna av sommarnatt, smyger sig på och påminner om blod, och en djup depression.
Aldrig har viljan att skära varit så stark som den är nu. Och just nu kämpar jag dubbelt så hårt för att inte falla ner i det svarta hål jag vet finns framför mina fötter, men som jag försöker så hårt för att undvika.
Sommarnätter den värsta tiden, har alltid varit på sommarnätterna.
Och jag vill be Vally, Mirva, Robin och framförallt JeJe om ursäkt, för mitt beteende dem senaste veckorna.
Men just nu gör allt så ont. Och som sagt jag kämpar dubbelt för att inte falla för frestelsen och hugga mig i armarna, och att vara trevlig, ens i ett par minuter verkar nästan omöjligt...
Fuck it!
I'm ready to collapse now!
Brustna tårar och helande ord
Allt känns jobbigt just nu...
Vaknar dagligen med huvudvärk. Kaffet smakar inget, ciggaretterna är äckliga och det känns som om jag långsamt är på väg ner i mitt svarta hål igen.
Enda skillnaden den här gången jämfört med dem andra är att nu, har jag två personer, mina klippor, två solstrålar som gör mig gladare än jag trodde jag kunde bli. Och dem lyssnar på mig och accepterar mig. Och älskar mig för den jag är.
Tack vare dem två så kan jag klara mig ur min skit innan jag hamnar där.
Och jag har dåligt samvete för att jag har varit taskig på sista tiden.
Förlåt Mirva för att jag varit snäsig och dum på msn.
Och Förlåt Robin för att jag knappt säger halv sju när vi pratar i telefon.
Men.. Ja.. Jag älskar er båda två, och vet att mina dåliga dagar egentligen inte är ett snesteg.
Kolla bara på vad Mirva gjorde idag, när jag inte hade tid att sitta ner vid datorn och prata med henne, eller gå ut till mig och fixa kaffe. Så ringde hon och sa "nu kommer jag bort och kokar kaffe, så kan du dricka det när du är klar med det du gör.."
Och det kändes bra.. För när Mirva kom kände jag att jag kunde lugna ner mig och faktiskt sätta mig ner utan att få dåligt sammvete.. Och jag satt där med en mugg i ena handen och en cigg i andra och tittade på när Mirva diskade ( tacka gudarna för den kvinnan asså) så hade jag kunnat somna, trots att jag var stressad till tusen.
Sen ringde jag Robin, precis innan jag tänkte sätta igång med en massa saker igen, och han förbjöd mig att göra något mer idag. Duktig som jag var så lyssnade jag faktiskt på honom... Bra Nijna *klappar mig själv på huvet*
Aja... Jag bara tjatar på och vet egentligen inte vad jag vill ha sagt med något, har inte skrivit något på flera dar så hoppas kanske att huvudvärken ska lätta om jag får ur mig en massa tankar..
Note to self: skriv ner tankarna oftare så växer inte hjärnan och trycker mot pannan. Voilá huvudvärk borta.
Eller man kan ju iaf hoppas, men jag tror inte det hjälper.
Tyvärr.
Ps. Tack för idag Mirva vi ses imon. ds
Vaknar dagligen med huvudvärk. Kaffet smakar inget, ciggaretterna är äckliga och det känns som om jag långsamt är på väg ner i mitt svarta hål igen.
Enda skillnaden den här gången jämfört med dem andra är att nu, har jag två personer, mina klippor, två solstrålar som gör mig gladare än jag trodde jag kunde bli. Och dem lyssnar på mig och accepterar mig. Och älskar mig för den jag är.
Tack vare dem två så kan jag klara mig ur min skit innan jag hamnar där.
Och jag har dåligt samvete för att jag har varit taskig på sista tiden.
Förlåt Mirva för att jag varit snäsig och dum på msn.
Och Förlåt Robin för att jag knappt säger halv sju när vi pratar i telefon.
Men.. Ja.. Jag älskar er båda två, och vet att mina dåliga dagar egentligen inte är ett snesteg.
Kolla bara på vad Mirva gjorde idag, när jag inte hade tid att sitta ner vid datorn och prata med henne, eller gå ut till mig och fixa kaffe. Så ringde hon och sa "nu kommer jag bort och kokar kaffe, så kan du dricka det när du är klar med det du gör.."
Och det kändes bra.. För när Mirva kom kände jag att jag kunde lugna ner mig och faktiskt sätta mig ner utan att få dåligt sammvete.. Och jag satt där med en mugg i ena handen och en cigg i andra och tittade på när Mirva diskade ( tacka gudarna för den kvinnan asså) så hade jag kunnat somna, trots att jag var stressad till tusen.
Sen ringde jag Robin, precis innan jag tänkte sätta igång med en massa saker igen, och han förbjöd mig att göra något mer idag. Duktig som jag var så lyssnade jag faktiskt på honom... Bra Nijna *klappar mig själv på huvet*
Aja... Jag bara tjatar på och vet egentligen inte vad jag vill ha sagt med något, har inte skrivit något på flera dar så hoppas kanske att huvudvärken ska lätta om jag får ur mig en massa tankar..
Note to self: skriv ner tankarna oftare så växer inte hjärnan och trycker mot pannan. Voilá huvudvärk borta.
Eller man kan ju iaf hoppas, men jag tror inte det hjälper.
Tyvärr.
Ps. Tack för idag Mirva vi ses imon. ds
Do Not mess with me!
Värsta jävla helgen...
Ångest
oro
fucking jävla skit
Men den charmiga pojken blev en stalker och plötsligt, var han inte lika cool.
Jag vet vad jag har, och jag tänker satsa på Robin... Med hela mitt hjärta.
Och kanske har Mirva rätt, det kommer inte att funka, men det vet jag ju inte innan jag försökt..
Right?!
Ångest
oro
fucking jävla skit
Men den charmiga pojken blev en stalker och plötsligt, var han inte lika cool.
Jag vet vad jag har, och jag tänker satsa på Robin... Med hela mitt hjärta.
Och kanske har Mirva rätt, det kommer inte att funka, men det vet jag ju inte innan jag försökt..
Right?!
Lakritsfiskar och chokladkakor
Förkyld igen.
Uttråkad.
Trött.
Går runt i pyjamas, och river upp gamla sår.
Röker i regnet, och hoppas på bättre tider.
Uttråkad.
Trött.
Går runt i pyjamas, och river upp gamla sår.
Röker i regnet, och hoppas på bättre tider.
Maybe I don't feel so good.
Vilken underbar känsla att vakna och veta att man mår bra..
Sen loggar man in på msn, och märker att man är otrevlig och rent ut sagt elak mot alla dem som man bryr sig om... Kanske mådde jag inte så bra som jag trodde ändå.
För när jag mår bra är jag inte elak, jag är snäll och rolig. Och glad..
Sen loggar man in på msn, och märker att man är otrevlig och rent ut sagt elak mot alla dem som man bryr sig om... Kanske mådde jag inte så bra som jag trodde ändå.
För när jag mår bra är jag inte elak, jag är snäll och rolig. Och glad..
Sova, röka, banta!
Katastrofdag!!!!!
Alla sura på mig :/
Först ringer väckarklockan halv åtta.
Nina död, sovit en timme på soffan.
En kvart senare ringer Pontus, jag grymtar fram ett hej och sen inser jag att jag kommer somna så jag la på innan han hann svara...
Sen tror jag mamma ringde för att höra om jag skulle med eller inte, men jag gav nog henne ett liknande svar som Pontus fick...
Klockan 11 ringde Karin och frågade efter mammas nya mobilnummer, men jag hade det inte i telefonen och orkade inte gå och kolla upp det.
Så blev hon sur på mig.
Sen ringde min syster och ville att jag skulle gå in till mamma och kolla en sak. En död Nina käftade emot tills mamma tog telefonen och sa att jag skulle göra det.
Jag som nyvaken ansåg att de kunde vänta tills jag vaknat, två minuter senare frågade mamma om jag var inne än. så jag kunde hjälpa dem...
Vilket jag inte var, så jag sa till mamma med lite högre röst än vanligt att varenda jävel måste inte ringa samtidigt när jag knappt fått sova.
Då la hon på i örat på mig och jag slängde telefonen i golvet....
Gick sen in till mamma och försökte ringa. båda Ankis telefoner avstängda. Nina irriterad, trött, nyvaken, börjar gråta för att allt helt plötsligt sög. Ringde mammas telefon efter att ha kommit på var hennes nummer finns att finna, Anki svarar, Nina grinar in i telefonen att hon inte vill prata med Anki och ber henne ge telefonen till mamma... Anki lägger på.
Nina börjar storgrina och funderar på att slänga även mammas telefon i golvet men nöjer sig med att slå den i väggen innan hon går ut till sig igen...
Stänger av telefonen och lägger mig i sängen, klockan är tolv, Nina somnar om.
Vaknar klockan sex. Och inser att dan är över... Tillbringade kvällen med att dricka kaffe, kedjeröka, hänga upp tvätt, och titta på 'Girl, interrupted' med min syster.
Och nu sitter jag här. Och skriver av mig skiten jag inte orkar hålla inne.
Disskuterar ortorexi och att ge upp med Tangled.
Och jag hatar HATAR att alla får mig att känna mig så liten och obetydlig på sista tiden... Inte Christofer förstås... Snackade med honom på msn fyra timmar inatt... Han bor i Katrineholm och har typ bestämt sig för att komma hit, och kramas.
Heaven or hell?!
Uttråkad Nina....
Längesen jag skrev här... Så... Jag var hos Vally i helgen. Första gången på över ett år som jag klarade av att vara borta en hel helg utan att bryta ihop. *Stolt* Det kändes faktiskt bra att få komma bort ett par dagar.
Ny hårfärg, mer insikt med mig själv... Ledsen över Mattis svek. Glad över det mesta i mitt liv för tillfället.
Lisa och Peter tältar i trädgården ^^
Mamma har semester.
Hela min tillvaro kommer rasa samman en vacker dag...
När solen skiner starkast från en klarblå himmel då bryter helvetet löst och jag brinner upp
Hundra ansikten.
Tusen kyssar
Och en miljon ord
som alla en gång var mina fastän de tillhörde dig.
Nej, inte dig, ER...
Det har aldrig varit ett dig, det har alltid bara varit er.
Cus I can't settle with just one.
I need more to exist..
Och tårarna kommer som ett stort vattenfall...
Men jag tänker inte ge upp.
Jag tänker fortsätta kämpa tills den dan jag dör.
Förlåt :(
Längesen jag skrev här... Så... Jag var hos Vally i helgen. Första gången på över ett år som jag klarade av att vara borta en hel helg utan att bryta ihop. *Stolt* Det kändes faktiskt bra att få komma bort ett par dagar.
Ny hårfärg, mer insikt med mig själv... Ledsen över Mattis svek. Glad över det mesta i mitt liv för tillfället.
Lisa och Peter tältar i trädgården ^^
Mamma har semester.
Hela min tillvaro kommer rasa samman en vacker dag...
När solen skiner starkast från en klarblå himmel då bryter helvetet löst och jag brinner upp
Hundra ansikten.
Tusen kyssar
Och en miljon ord
som alla en gång var mina fastän de tillhörde dig.
Nej, inte dig, ER...
Det har aldrig varit ett dig, det har alltid bara varit er.
Cus I can't settle with just one.
I need more to exist..
Och tårarna kommer som ett stort vattenfall...
Men jag tänker inte ge upp.
Jag tänker fortsätta kämpa tills den dan jag dör.
Förlåt :(
I'm Jacks broken heart!
I'm Jacks lonely tear.
I'm Jacks suicidal thought!
Mitt liv är dömt att misslyckas. Jag gör mig av med rakbladen och genast rasar allt.
De som inte lämnar mig, vill bara prata med mig för att jag ska lyssna på deras problem, jag orkar inte längre lyssna på andra, när mitt inre skriker och vill ut.
Ibland vill jag också bli lyssnad på. Men det är aldrig nån som har tid till det.
Började städa i mina lådor innan idag. Kom ungefär halvvägs, sen gick för att sätta på kaffe och sen tittade jag på Simpsons. När jag efter Simpsons gick förbi högen igen så såg jag ett litet, bortglömt rakblad ligga på golvet. Jag visste inte att jag hade några rakblad kvar i de lådorna men tydligen hade jag det...
Det värsta är att jag slängde det inte så fort jag såg det vilket jag borde ha gjort. Jag stannade upp och funderade på hur skönt det skulle vara att låta det glida över armen, jag lämnade det vid tanken, men tanken lämnar inte mig. Jag vill verkligen skära mig bara för att känna något.
Jag hatar att jag behöver det. Sitter här för att inte göra det, men jag har ju fortfarande kvar ciggaretterna, brännmärken stannar längre och gör ondare. Jag biter sönder kinderna.
JAG MÅR INTE BRA!
Och om någon hade tagit sig tid att nån gång se mig och inte bara sig själva, om någon hade tagit sig tid att lyssna. Så hade de märkt tårarna som strömmar nerför kinderna, de hade sett blodfläckarna på kläderna. Och de hade hört mina ångestskrik.
Men istället så blundar ni och pratar om ert liv, för att slippa veta.
I'm Jacks suicidal thought!
Mitt liv är dömt att misslyckas. Jag gör mig av med rakbladen och genast rasar allt.
De som inte lämnar mig, vill bara prata med mig för att jag ska lyssna på deras problem, jag orkar inte längre lyssna på andra, när mitt inre skriker och vill ut.
Ibland vill jag också bli lyssnad på. Men det är aldrig nån som har tid till det.
Började städa i mina lådor innan idag. Kom ungefär halvvägs, sen gick för att sätta på kaffe och sen tittade jag på Simpsons. När jag efter Simpsons gick förbi högen igen så såg jag ett litet, bortglömt rakblad ligga på golvet. Jag visste inte att jag hade några rakblad kvar i de lådorna men tydligen hade jag det...
Det värsta är att jag slängde det inte så fort jag såg det vilket jag borde ha gjort. Jag stannade upp och funderade på hur skönt det skulle vara att låta det glida över armen, jag lämnade det vid tanken, men tanken lämnar inte mig. Jag vill verkligen skära mig bara för att känna något.
Jag hatar att jag behöver det. Sitter här för att inte göra det, men jag har ju fortfarande kvar ciggaretterna, brännmärken stannar längre och gör ondare. Jag biter sönder kinderna.
JAG MÅR INTE BRA!
Och om någon hade tagit sig tid att nån gång se mig och inte bara sig själva, om någon hade tagit sig tid att lyssna. Så hade de märkt tårarna som strömmar nerför kinderna, de hade sett blodfläckarna på kläderna. Och de hade hört mina ångestskrik.
Men istället så blundar ni och pratar om ert liv, för att slippa veta.
För helvete!
Jag kan lika gärna ta livet av mig.
Jag har en dålig dag och helt plötsligt så... Kan jag inte ens prata med en av de personerna jag trodde skulle finnas kvar och stötta mig genom detta.
En av de få personerna som fortfarande lyssnar.
Vad är det för mening egentligen.
Utan stöd är man ensam, utan någon som lyssnar är man tyst, utan någon som ser är man osynlig.
För var dag blir jag mer ensam.
Mina ord blir färre och existerar snart endast som ord på ett papper.
Och långsamt faller jag ner i mörkret.
Kommer du se mig då?
Kommer du ens bry dig?
Du var en av de bästa jag hade.
En av de jag faktiskt ville prata med för jag visste att du skulle lyssna, visste att du skulle vilja hjälpa.
Du hjälpte mig att må bättre efter alla problem med Robin.
Du berömde mig när jag hade slängt alla mina rakblad.
Och du hjälpte mig att komma upp på fötterna på mina dåliga dagar.
Räddade livet på mig många gånger.
Nu skriver du inte ens för att säga God natt.
I guess I hit a nerv.
Förlåt Matti.....
Jag har en dålig dag och helt plötsligt så... Kan jag inte ens prata med en av de personerna jag trodde skulle finnas kvar och stötta mig genom detta.
En av de få personerna som fortfarande lyssnar.
Vad är det för mening egentligen.
Utan stöd är man ensam, utan någon som lyssnar är man tyst, utan någon som ser är man osynlig.
För var dag blir jag mer ensam.
Mina ord blir färre och existerar snart endast som ord på ett papper.
Och långsamt faller jag ner i mörkret.
Kommer du se mig då?
Kommer du ens bry dig?
Du var en av de bästa jag hade.
En av de jag faktiskt ville prata med för jag visste att du skulle lyssna, visste att du skulle vilja hjälpa.
Du hjälpte mig att må bättre efter alla problem med Robin.
Du berömde mig när jag hade slängt alla mina rakblad.
Och du hjälpte mig att komma upp på fötterna på mina dåliga dagar.
Räddade livet på mig många gånger.
Nu skriver du inte ens för att säga God natt.
I guess I hit a nerv.
Förlåt Matti.....
Now I wanna cry
Mina matdemoner är tillbaka...
Jag drack varm choklad innan och sen kände jag hur jag svällde över. Var tvungen att gå ut tills jag inte kände panikångesten jaga mig och kände att jag inte dallrade mer än vanligt.
Nu vill jag bara gråta. Jag vet att oavsett om jag försöker, jag kan tvinga fram tårarna men det kommer vara en kanske två som kommer fram och då är det totalt ovärt, bättre att dämpa känslan och leva på te och mörkt knäckebröd tills känslan gått över.
Varför jag hamnade i denna sitsen igen vet jag inte. Jag menar inte mina matdemoner de är bra de hjälper mig att gå ner i vikt. Och jag vill det. Jag menar sitsen att bli så extremt tjock igen... Jag kan ju alla knep och vet hur långt jag kan gå. Jag vet bara inte varför jag släppte på det.
Tonight I'm gonna cry myself to sleep. Cuz I need it. His namne has been everywhere today and now I'm ready to cry him out.
Jag drack varm choklad innan och sen kände jag hur jag svällde över. Var tvungen att gå ut tills jag inte kände panikångesten jaga mig och kände att jag inte dallrade mer än vanligt.
Nu vill jag bara gråta. Jag vet att oavsett om jag försöker, jag kan tvinga fram tårarna men det kommer vara en kanske två som kommer fram och då är det totalt ovärt, bättre att dämpa känslan och leva på te och mörkt knäckebröd tills känslan gått över.
Varför jag hamnade i denna sitsen igen vet jag inte. Jag menar inte mina matdemoner de är bra de hjälper mig att gå ner i vikt. Och jag vill det. Jag menar sitsen att bli så extremt tjock igen... Jag kan ju alla knep och vet hur långt jag kan gå. Jag vet bara inte varför jag släppte på det.
Tonight I'm gonna cry myself to sleep. Cuz I need it. His namne has been everywhere today and now I'm ready to cry him out.
Helt Hjälplös
En hyfsat bra dag har det varit. Sen kom det ena bombnedslaget efter det andra och allt rämnade.
JeJe ringde så upprörd att hon inte ens kunde prata.
Jag pratar med henne ett tag tills hon måste lägga på och sen ligger jag och oroar mig för henne i nästan en halvtimme.
Sen ringer hon igen. Hennes farfar är död.
Loggar in på msn, och blir genast bombaderad.
En kille har blivit dumpad, nästa kille vill dumpa, Daniel är förmodligen sur på mig, Henke mår skit. Och Josef bara fjantar sig.
Jag känner mig helt hjälplös, för det känns som om det kvittar vad jag än säger, så gör jag bara saken värre. Inte för JeJe för jag vet att så länge hon finns så finns jag. stödjer henne och det är det hon behöver. Men för de andra. Jag sitter här, med tårarna strömmandes ner för kinderna, vill inget hellre än att ta ett rakblad men jag lovade JeJe. Och det känns som om jag just nu håller på att falla ner i en avgrund.
Farväl världen.
JeJe ringde så upprörd att hon inte ens kunde prata.
Jag pratar med henne ett tag tills hon måste lägga på och sen ligger jag och oroar mig för henne i nästan en halvtimme.
Sen ringer hon igen. Hennes farfar är död.
Loggar in på msn, och blir genast bombaderad.
En kille har blivit dumpad, nästa kille vill dumpa, Daniel är förmodligen sur på mig, Henke mår skit. Och Josef bara fjantar sig.
Jag känner mig helt hjälplös, för det känns som om det kvittar vad jag än säger, så gör jag bara saken värre. Inte för JeJe för jag vet att så länge hon finns så finns jag. stödjer henne och det är det hon behöver. Men för de andra. Jag sitter här, med tårarna strömmandes ner för kinderna, vill inget hellre än att ta ett rakblad men jag lovade JeJe. Och det känns som om jag just nu håller på att falla ner i en avgrund.
Farväl världen.
I'm no superman
Nätterna blir värre.
Spökena viskar högre och mer, deras ord blir hårdare och de gör mer ont.
Sitter i flera timmar och röker och stirrar på sängen innan jag kan lägga mig i den. Vaknar med muskelvärk efter sömn i spänt tillstånd.
Sover allt mindre nu med, vaknar alltid helt utmattad och jättetrött men kan inte somna om.
Går runt som en Zombie halva dan innan jag kommer igång och då är klockan för mycket för att göra något vettigt. Så då slår man på en film, slänger iväg ett sms till Daniel och sen ligger man där på soffan och beter sig som... Någon som bara ligger på soffan, fick just en bild på en orakad man med smutsigt nätlinne, med ölmage och en bira i handen, rapandes, konstant kliande sig i skrevet... Hrmm sån vill jag nog inte bli.
Hittade en spindel i min säng innan. I ren panik dödade jag den med händerna och sen kändes det som om spindlarna var överallt, tvättade händerna i säkert tio minuter, men det var inte bättre, det kändes som om de var överallt, i hela huset, på mig, I mig.
Jag behövde bli av med de, försökte skära ut de och då var de i mitt blod.
Daniel ringde när jag var som mest upprörd, sen satt han och lyssnade på mina snyftanden en stund, innan han bytte ämne vilket var bra. Prata inte om det onda så finns inte det onda.
Pratade med honom i nästan en timme, det kändes skönt, han lyckades lugna ner mig och få mig att sluta gråta. Kom på mig själv med att sitta och tjata om totalt ointressanta saker som ryggarna på mina filmer, mest för att det inte skulle bli tyst.
Men det blev bättre och efter att jag pratat med honom så såg jag inte spindlar överallt och då vågade jag lägga mig i soffan och kolla på Scrubs.
Imon ska jag till Hamstad med Lisa.
Shoppa kläder och hela strumpbyxor. Åker med elva-tåget...
Hoppas jag har fått lite sömn då. Kommer inte orka gå runt på stan i fyra timmar utan att ha sovit. i värsta fall får jag sova här inne på mammas soffa.
Min säng känns fortfarande lite för osäker för att jag ska våga sova i den..
Spökena viskar högre och mer, deras ord blir hårdare och de gör mer ont.
Sitter i flera timmar och röker och stirrar på sängen innan jag kan lägga mig i den. Vaknar med muskelvärk efter sömn i spänt tillstånd.
Sover allt mindre nu med, vaknar alltid helt utmattad och jättetrött men kan inte somna om.
Går runt som en Zombie halva dan innan jag kommer igång och då är klockan för mycket för att göra något vettigt. Så då slår man på en film, slänger iväg ett sms till Daniel och sen ligger man där på soffan och beter sig som... Någon som bara ligger på soffan, fick just en bild på en orakad man med smutsigt nätlinne, med ölmage och en bira i handen, rapandes, konstant kliande sig i skrevet... Hrmm sån vill jag nog inte bli.
Hittade en spindel i min säng innan. I ren panik dödade jag den med händerna och sen kändes det som om spindlarna var överallt, tvättade händerna i säkert tio minuter, men det var inte bättre, det kändes som om de var överallt, i hela huset, på mig, I mig.
Jag behövde bli av med de, försökte skära ut de och då var de i mitt blod.
Daniel ringde när jag var som mest upprörd, sen satt han och lyssnade på mina snyftanden en stund, innan han bytte ämne vilket var bra. Prata inte om det onda så finns inte det onda.
Pratade med honom i nästan en timme, det kändes skönt, han lyckades lugna ner mig och få mig att sluta gråta. Kom på mig själv med att sitta och tjata om totalt ointressanta saker som ryggarna på mina filmer, mest för att det inte skulle bli tyst.
Men det blev bättre och efter att jag pratat med honom så såg jag inte spindlar överallt och då vågade jag lägga mig i soffan och kolla på Scrubs.
Imon ska jag till Hamstad med Lisa.
Shoppa kläder och hela strumpbyxor. Åker med elva-tåget...
Hoppas jag har fått lite sömn då. Kommer inte orka gå runt på stan i fyra timmar utan att ha sovit. i värsta fall får jag sova här inne på mammas soffa.
Min säng känns fortfarande lite för osäker för att jag ska våga sova i den..
Every tear was meant for you
Spökena viskade på mig inatt igen.
Jag låg i min säng med tårar i ögonen, och deras röster trängde in i mitt huvud och bad mig komma till de.
Jag smög upp ur sängen, rädd för att bli påhoppad av livet.
Ställde mig vid vindsdörren och la örat mot det kalla träet.
"kom, kom, kom"
Jag bröt ihop, föll ner i en liten hög på golvet och bad till högre makter att de skulle låta mig bli fri.
På ostadiga ben vinglade jag tillbaka till sängen, och efter en timmes gråt så somnade jag.
Jag orkar verkligen inte med fler panikattacker.
Jag orkar inte med rakbladsberoendet.
Jag orkar inte med att ständigt gråta mig till sömns och jag orkar inte med fler sömnlösa nätter för att jag ligger och lyssnar på spökenas viskande röster.
Det är vid de tillfällena som spöken viskar och tårarna sprutar som jag behöver någon.
Någon som inte säger något, någon som bara sitter vid min sida och håller om mig, någon som genom tankar får mig att förstå att jag är vacker och jag behövs i världen. Någon som lugnar mig bara genom att finnas vid min sida,
Jag låg i min säng med tårar i ögonen, och deras röster trängde in i mitt huvud och bad mig komma till de.
Jag smög upp ur sängen, rädd för att bli påhoppad av livet.
Ställde mig vid vindsdörren och la örat mot det kalla träet.
"kom, kom, kom"
Jag bröt ihop, föll ner i en liten hög på golvet och bad till högre makter att de skulle låta mig bli fri.
På ostadiga ben vinglade jag tillbaka till sängen, och efter en timmes gråt så somnade jag.
Jag orkar verkligen inte med fler panikattacker.
Jag orkar inte med rakbladsberoendet.
Jag orkar inte med att ständigt gråta mig till sömns och jag orkar inte med fler sömnlösa nätter för att jag ligger och lyssnar på spökenas viskande röster.
Det är vid de tillfällena som spöken viskar och tårarna sprutar som jag behöver någon.
Någon som inte säger något, någon som bara sitter vid min sida och håller om mig, någon som genom tankar får mig att förstå att jag är vacker och jag behövs i världen. Någon som lugnar mig bara genom att finnas vid min sida,
Sunday bloody sunday
Vad tänker du på då?
På hur värdelöst allt egentligen är... på hur mycket ett enda sår kan blöda... på hur tungt det är att andas när man inte har nåt att andas för.
Gumman då :(
Tro mig, det finns alltid ett ljus i mörkret, ibland tar det bara tid att hitta det.
Har du skurit dig?:( <3
Nu, precis som förra sommaren är det det enda som verkar hjälpa
As if your life is perfect
