Skit måndag!
Det possitiva med att våran dator kraschade i helgen var att allt det som jag hade sparat i datorn med Robins namn på. Försvann. Så slapp jag ha ångest över att radera det. Samma ångest som jag kände när jag gick igenom min mailinkorg på Helgon, och skulle radera alla hans inlägg.
Kom inte så långt innan jag bröt ihop av orden som stod i de mailen...
För längesen tyckte han om mig på riktigt.
Jag varnade honom redan från början och sa att han skulle tycka sämre om mig ju mer negativt han fick veta. Han sa då att det inte var möjligt. Och där sket det sig.
För jag litade på hans ord, jag trodde att han skulle tycka om mig för evigt. tills dagen kom, då mailen inte innehöll små gulliga poetiska meningar utan skällsord och personangrepp.
Än har jag inte raderat alla mail. Jag orkade inte läsa mer av skitsnacket, men jag gick från 7 mailsidor till 3 iaf så det mesta av hans lögner är borta.
Kom inte så långt innan jag bröt ihop av orden som stod i de mailen...
För längesen tyckte han om mig på riktigt.
Jag varnade honom redan från början och sa att han skulle tycka sämre om mig ju mer negativt han fick veta. Han sa då att det inte var möjligt. Och där sket det sig.
För jag litade på hans ord, jag trodde att han skulle tycka om mig för evigt. tills dagen kom, då mailen inte innehöll små gulliga poetiska meningar utan skällsord och personangrepp.
Än har jag inte raderat alla mail. Jag orkade inte läsa mer av skitsnacket, men jag gick från 7 mailsidor till 3 iaf så det mesta av hans lögner är borta.
Tårar oändliga tårar
Är hemma hos JeJe... Och helt plötsligt så slog det mig hur dåligt jag egentligen mådde. Och då kom de.
Den lilla salta runda våta trösten vanligt folk kallar tårar.
Kom på igår att JeJes mamma Marina är min hjälte, idag visade hon det ännu mer genom att, först prata med mig om allt som gick fel, hon såg mina nya sår och dampade loss på Robin en stund. Sen köpte hon cigg till mig för att jag glömt mitt leg. Sen höll hon om mig en halv evighet när jag började gråta. och sen skrev hon ner vägbeskrivningen ut hit så jag kunde ringa min mamma och be henna hämta mig.
Mamma är på väg och jag ska snart gå upp till JeJes rum och packa mina grejer. Sen tacka Marina och Lasse för att jag fick komma. Krama Marina. Sen gå ner till JeJe och Jossan i bastun och krama dem hej då. Sen hoppa in i bilen med den rätta lukten, den rätta färgen och de rätta personerna. Och åka hem. Hem till min katt, hem till min säng, Hem till uset med alla rätta saker. Rätt tapeter. Rätt färger Rätt omgivning. Och RÄTT mamma.
Marina må vara min hjälte men min mamma är ändå min mamma.
Och jag borde berätta för henne oftare att jag faktiskt älskar henne...
Hon har aldrig kört ut hit, men ändå är hon nu på väg för min skull. Trots att hon vet att JeJe är min bästa vän så hör hon på mig när nåt är fel vilket hon gjorde innan...
Hon hörde samma sak förra gången jag var här men då var jag stark. Ville inte känna mig som en svikare som åkte härifrån efter bara en dag. Men JeJe har Jossan här. Och JeJe har hört allt som hänt mellan mig och Robin de senaste månaderna så hon vet.
JeJe såg också mina sår och vet hur illa det är just nu.
Pisslite sömn hela veckan. Bråk med Robin. och skit i skolan.
Kom på att jag skulle åka hit mest bara för att jag snackade med JeJe och sen kände jag att jag vlle hit. Så jag rymde igen. Säger alltid det när jag pratar med JeJe och ska fråga henne om jag får komma hit. "Jag tänkte rymma till dig i helgen". Som om mitt hem, som om Landeryd vore ett fängelse, och detta min permission...
Den lilla salta runda våta trösten vanligt folk kallar tårar.
Kom på igår att JeJes mamma Marina är min hjälte, idag visade hon det ännu mer genom att, först prata med mig om allt som gick fel, hon såg mina nya sår och dampade loss på Robin en stund. Sen köpte hon cigg till mig för att jag glömt mitt leg. Sen höll hon om mig en halv evighet när jag började gråta. och sen skrev hon ner vägbeskrivningen ut hit så jag kunde ringa min mamma och be henna hämta mig.
Mamma är på väg och jag ska snart gå upp till JeJes rum och packa mina grejer. Sen tacka Marina och Lasse för att jag fick komma. Krama Marina. Sen gå ner till JeJe och Jossan i bastun och krama dem hej då. Sen hoppa in i bilen med den rätta lukten, den rätta färgen och de rätta personerna. Och åka hem. Hem till min katt, hem till min säng, Hem till uset med alla rätta saker. Rätt tapeter. Rätt färger Rätt omgivning. Och RÄTT mamma.
Marina må vara min hjälte men min mamma är ändå min mamma.
Och jag borde berätta för henne oftare att jag faktiskt älskar henne...
Hon har aldrig kört ut hit, men ändå är hon nu på väg för min skull. Trots att hon vet att JeJe är min bästa vän så hör hon på mig när nåt är fel vilket hon gjorde innan...
Hon hörde samma sak förra gången jag var här men då var jag stark. Ville inte känna mig som en svikare som åkte härifrån efter bara en dag. Men JeJe har Jossan här. Och JeJe har hört allt som hänt mellan mig och Robin de senaste månaderna så hon vet.
JeJe såg också mina sår och vet hur illa det är just nu.
Pisslite sömn hela veckan. Bråk med Robin. och skit i skolan.
Kom på att jag skulle åka hit mest bara för att jag snackade med JeJe och sen kände jag att jag vlle hit. Så jag rymde igen. Säger alltid det när jag pratar med JeJe och ska fråga henne om jag får komma hit. "Jag tänkte rymma till dig i helgen". Som om mitt hem, som om Landeryd vore ett fängelse, och detta min permission...
Jag ger upp!!!
Jag ger upp, jag orkar inte mer.
Jävla Robin att göra såhär hela tiden.
Jag hatar känslan jag får i bröstet varje gång han säger något dumt. Jag vill ju bara att han ska tycka om mig som han en gång gjorde. Herregud jag låter som värsta fjortonåringen. tönt!!!
Fan jag hatar hatar hatar hatar hatar att han får mig att känna mig så liten...
Och jag hatar att jag förlåter honom varje gång.
Så tar det en stund, och jag lugnar ner mig. Sen kommer tårarna trillande nerför hakan. Och rakbladen plockas fram ur badrumsskåpet. Och cocosrökelserna blir tända och kanelteet bli framtaget. med en ciggaret i mungipan så skär man långsamt ett par gånger på armen och känner befrielsen av blodet...
Och jag har egentligen lovat mig själv att aldrig använda de igen. och hittills har det gått bra. Men ibland behöver jag de, men nu för tiden är jag aldelles för rädd för att använda de.
Jag vågar helt enkelt inte kämpa för döden längre..
Jävla Robin att göra såhär hela tiden.
Jag hatar känslan jag får i bröstet varje gång han säger något dumt. Jag vill ju bara att han ska tycka om mig som han en gång gjorde. Herregud jag låter som värsta fjortonåringen. tönt!!!
Fan jag hatar hatar hatar hatar hatar att han får mig att känna mig så liten...
Och jag hatar att jag förlåter honom varje gång.
Så tar det en stund, och jag lugnar ner mig. Sen kommer tårarna trillande nerför hakan. Och rakbladen plockas fram ur badrumsskåpet. Och cocosrökelserna blir tända och kanelteet bli framtaget. med en ciggaret i mungipan så skär man långsamt ett par gånger på armen och känner befrielsen av blodet...
Och jag har egentligen lovat mig själv att aldrig använda de igen. och hittills har det gått bra. Men ibland behöver jag de, men nu för tiden är jag aldelles för rädd för att använda de.
Jag vågar helt enkelt inte kämpa för döden längre..
