Jag ger upp!!!

Jag ger upp, jag orkar inte mer.
Jävla Robin att göra såhär hela tiden.
Jag hatar känslan jag får i bröstet varje gång han säger något dumt. Jag vill ju bara att han ska tycka om mig som han en gång gjorde. Herregud jag låter som värsta fjortonåringen. tönt!!!

Fan jag hatar hatar hatar hatar hatar att han får mig att känna mig så liten...
Och jag hatar att jag förlåter honom varje gång.

Så tar det en stund, och jag lugnar ner mig. Sen kommer tårarna trillande nerför hakan. Och rakbladen plockas fram ur badrumsskåpet. Och cocosrökelserna blir tända och kanelteet bli framtaget. med en ciggaret i mungipan så skär man långsamt ett par gånger på armen och känner befrielsen av blodet...

Och jag har egentligen lovat mig själv att aldrig använda de igen. och hittills har det gått bra. Men ibland behöver jag de, men nu för tiden är jag aldelles för rädd för att använda de.
 Jag vågar helt enkelt inte kämpa för döden längre..


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0