MizzNina

"Jag är kär i dig"


Och orden blev sagda.
Och för första gången gjorde dem mig glad
Och jag ville inte slänga telefonen i vägen
Jag ville inte gömma mig under sängen
Jag önskade ännu starkare att en vecka skulle gå
Och jag skulle få krypa in i den varma famn som tillhör honom


 När Eric sa att han var kär i mig, så ville jag knuffa ner honom från soffan. Jag ville slå honom, och jag ville vara ensam. Gömma mig från omvärlden och aldrig träffa honom igen..

När Christopher sa att han var kär i mig, så ville jag hoppa ut framför ett tåg, och säga upp all kontakt med honom..

Och ordet kärlek, har sombolicerat fångenskap och långsam död.
Nu symbolicerar det den långa pojken med varma läppar.

Och sekunderna har aldrig gått så långsamt.
Jag saknar honom, och jag längtar efter honom.
Och det enda jag kan tänka på är att om fem dagar, om fem dagar är han här.

Och Inget kan göra mig så lycklig,
Som han kan just nu

<3

Jag vill skrika ut min lycka
när världen dränks i solrosor
När hjärtat slår en frivolt
och söta ord ger mig kärleksfull diabetes

Perfekt är ett väldigt stort ord att leva upp till.
 På grund av det, kommer jag nu bli ännu räddare för att göra fel, och förstöra saker..

Jag som redan är så rädd att jag kan kräkas, över att förstöra allt denna gången också.. Och ordet snurrar runt i huvudet på mig.. Och ångest, och tvivel, och all jävla skit!!!
 Och jag ställer mig framför spegeln.
och så börjar allt igen...


Aja.. shit happends som man säger...
 Jag ska ut och springa och sen ska jag städa.. Allt för att hålla andan uppe och kroppen igång..

Och den glada relationen höll i tre veckor. Nu pratar vi knappt med varandra... Och återigen sitter jag som fallen från skyarna och undrar, Va fan hände???

 Funderar på att ge Johan en ny chans.
Han skickar söta sms, när han är på jobbet. Och han ger mig ett leende om dagen <3
Två månader utan att få prata med honom, resulterade, förvånandsvärt nog, i saknad.. 
Aja, får la dra in till halmstad nån helg och träffa honom... Kaffe, ciggaretter och trevligt sällskap i höstvinden. Det om något är lycka.
 Ska bara få pengar först...

Jag saknar. "the old days"
 När vi satt vakna tillsammans i varsin ände av en telefonsladd. och pratade om allt och inget nätterna igenom..
Skrattade åt dem gyllene orden, och var filosofiska tillsammans...

Förkyld igen.
Uttråkad.
Trött.

Går runt i pyjamas, och river upp gamla sår.
Röker i regnet, och hoppas på bättre tider.

Vilken underbar känsla att vakna och veta att man mår bra..
 Sen loggar man in på msn, och märker att man är otrevlig och rent ut sagt elak mot alla dem som man bryr sig om...  Kanske mådde jag inte så bra som jag trodde ändå.
För när jag mår bra är jag inte elak, jag är snäll och rolig. Och glad..

I en bättre värld, skulle jag få känna hur det känns att bli älskad.

"Jag vet att du mår dåligt men du behöver inte låta det gå ut över mig ju!"

Men jag gör ju inte det, jag mår bättre nu än jag har gjort på många år. Bortsett från mina små bakslag, men utan bakslag ingen framgång. Och om du hade tagit ledigt en sekund, tillräckligt länge för att fråga mig hur jag mår, så hade du vetat det. Då hade jag berättat allt för dig..
 Jag hade en nergång, vilken människa får inte det, när ingen bryr sig om henne på dagen som borde vara uppenbar att hon ska vara i centrum... Och att du... DU. av alla människor skulle strunta i mig den dan, det gjorde ont.

 Trots allt hade den sina små ljusstunder. Och jag somnade hyffsat nöjd. Men allt hade kunnat vara bättre.


Och det vet du också.