Jaa?

Och problemen hopar sig... 
 
Folk gnäller
Folk skäller
Folk tycker allt är mitt fel

Och allt jag vill göra just nu är att gömma mig under sängen och skissa ner mina idéer utan avbrott.

Stäng av mobilen så slipper du finnas.
Svarar inte
Läser inte
Kommenterar inte

Facebook eran gör att en kommentar är det nya sättet att kommunicera på.

Pärlemortårarna i ögonfransarna gör det svårt att se klart'
Se alla era fel som jag så gärna glömmer bort i en sekund för att hjälpa en vän i nöd anser jag vara viktigare än att påpeka när hon en gång (alla gånger) gjort något fel.


Och nu ska jag sluta innan jag blir elak och gnällig.
Rymmer till en ny design i stickat
Babyfärgade garnet och stickor som klirrar vid rörelse.

Buh bye världen

You suck pal!

Och jag antar att jag måste börja med att säga: Nej Mirva detta inlägg handlar inte om dig!
 Så var det sagt och nu slipper jag för hoppningsvis en massa försvarstal i kommentarboxen.

Dagens motto: Ställ inga frågor om du inte tänker lyssna på svaret.


Och du sa att du ringt, och du sa att ni försökt, och du sa och du sa och du sa.
 Och jag dum som alltid lyssnade på ditt meningslösa pladder än en gång.
Och du sa att dem försökt ringa och du sa att dem försökt och du sa och du sa och du sa.
 Och jag kollade igenom samtalslistan på telefonen och motbevisade allt du sa.

I en annan tid, för tusen sommrar sen. Fanns det en kraft starkare än vapen mellan oss. Alla oss.  En kraft kallad vänskap. Eller det var iaf det för alla andra. Dem som inte visste vad som låg och bubblade under ytan.
 Men höstvindarna från förr kom och blåste bort den lyckliga fasaden och kvar finns nu.... Ingenting.
Jag tog igen mina förlorade år som ung med er. Och nu ligger avgrunder mellan oss. Avgrunder av mognad som för alltid kommer skilja oss åt.

Jag hörde någon säga en gång, att om man har en vän som man kan lita på i vårt och torrt så behöver man inga andra.
 Jag har inte givit upp alla tankar på er.
Men jag har min prins.....


No more pain
No more tears
No more loneliness

Missage!

Jag saknar. "the old days"
 När vi satt vakna tillsammans i varsin ände av en telefonsladd. och pratade om allt och inget nätterna igenom..
Skrattade åt dem gyllene orden, och var filosofiska tillsammans...

You may not see this, but honey I'm okey

Jag mår faktiskt bra.
 Och ångesten jagar mig inte på samma sätt som innan. Och spökena håller sig på vinden. Och rakbladen stannar vid en tanke. Och tårarna existerar knappt.
Och jag har nya sätt... Nya sätt att må bra på. Och prata är inte ett av dem längre.. Skriva ut dem på papper och gömma dem för evigt.
 If I never speak of my weakness you won't know it exists.
Och mitt busiga humör är tillbaka och jag kommer på mig själv med att gå runt och le... Ett äkta leende...

Trots det så oroar jag mig... Jag oroar mig för ett par av mina vänner. En drömde att ha armar som ser ut som mina. En annan frågade hur jag gjorde det... Jag vet att skärande smittar, och just nu skulle jag vilja låsa in båda två i ett litet rum tills deras tankar om mina armar är borta..

Imon kommer Mattias kanske hit :)... Vi ska dricka kaffe... Såklart, jag gör ju inget annat än tränar och pimplar kaffe ffs..
Och imon kommer Daniel hem från Tyskland.
Och imon kommer Lisa och Peter.
Och imon kommer jag att städa.
Och imon kommer jag glömma vem du är. Adjö...


AdeM

Han skrev till mig igår på msn, och sa att han saknade mig. Det fick mig att inse att det faktiskt var slut.
Jag stod och skrattade åt mp tjejerna på samlingen när de tårarna sprutade och de kramade varandra. Jag brydde mig inte så mycket.
 JeJe vet jag att jag kommer träffa igen. Vally bryr jag mig inte om, hon ringer aldrig hon skriver aldrig, Mini bryr jag mig heller inte om. Tessan kan jag åka till skolan om jag vill träffa.
 Men Adem, visst han och jag har planerat en fest här i sommar, visst han har bil och dessutom bor han ju bara i Hylte, men som han sa. Om man vill träffa någon nu måste man ju förboka ett möte flera månader i förväg. Och det suger.
 
 Adems ord rörde mig till tårar. Hrm, jag som aldrig förstått varför alla ska gråta så mycket, det finns faktiskt en anledning till att man förlorar gamla vänner. Och det är för att man ska ha plats för de nya.
Men Adem vill jag inte förlora. oavsett hur många nya vänner jag får. Han är den enda som jag verkligen litar på. Under mina gymnasieår, var Adem den enda som jag inte undvek under något tillfälle, han är den enda anledningen till att jag faktiskt gick till skolan i slutet. Och han är den enda som oavsett hur jag än mådde fick mig att må bra. gång på gång på gång på gång.



Tisdag

Sover länge in på dagarna. Två dar kvar till studenten. Jobbiga dagar.
Imon kommer JeJe och Jossan hit, kul kul.
 Inatt gick jag och la mig vid två. Efter att ha pratat med Christopher i ett par timmar, snackade med honom på msn. och han såg hemsk ut. han var trött och ledsen vilket är förståligt. och när han skrev att han skulle ge sitt liv, för sin mamma och sin farfar så blev jag riktigt orolig. så jag ringde honom för att höra att allt var okej vilket det förstås inte var. men jag tror att jag fick honom att må bättre. Efter ett tag så pratade han  inte om det längre. Utan han pratade om andra saker. vi har ju inte snackat ordentligt sen i december så vi hade en del att ta igen.  Det var kul att höra från honom igen.. eller det var ahn som hörde från mig, men ändå.

Fredag

Idag var jag i skolan.
Snyggt iförd rosa nätstrumpbyxor svarta söndriga strumpbyxor, min chockrosa och lila tyllkjol och tiara.
Rökte en cigg i väntan på min underbara stjärnflicka JeJe.




Efter lite snack med henne och Sassie så traskade jag och JeJe in till centrum, vi köpte cigg, cola och JeJe köpte en skiva...

 Sen gick vi till Linnéas där JeJe fick sitt efterlängtade kaffe... Jag drog med henne till centrum fast hon satt och tjatade om sitt kaffe, och hon hade ingen aning om vad jag hade planerat för dagen. Men jag sa till henne att hon skulle bli glad vilket hon blev också.
 Vi satt på Linnéas i nästan en timme, JeJe drack kaffe med kardemumma mjölk, det smakade jul sa hon. Jag tog det som jag brukar när jag är på Linnéas vilket är orientaliskt te och bananyoughurt.



Sen rökpause i solen utanför Brio i väntan på att de skulle öppna. Vi fick många blickar när vi satt där på marken och diskuterade skinnheads och såg allmänt alternativa ut.



Inne på Brio köpte jag kompishalsband som jag delade med JeJe, min halva är rosa som det står 'Best* i och JeJes halva är lila som det står 'friends' i... JeJe och jag gick runt och fnittrade som två småflickor i typ en halvtimme efter att jag köpt det.



Sen gick vi ner mot stationen för vi skulle möta Jossan, på vägen kom jag på att jag ville in på Liza design och kolla väskor för det var längesen jag var inne där. Jag hittade en jättesöt väska som ser ut som ett får som både jag och JeJe blev helt förälskad i så jag var tvungen att köpa den. JeJe köpte ett enrads nitarmband också.



Vi satt där en stund och mobbade Daniel via sms från JeJes telefon, tills han listade ut vem det var. Sen gick vi till kvantum för jag behövde en toalett. Bakom mig och JeJe och Mr.Ray som väskan fick heta så stod det en kvinna på 40+ som tittade konstigt på Mr.Ray. Jag tror jag framstod som lite psykiskt störd när jag presenterade honom för henne och bad henne hälsa snällt, och sen räknade upp hans personlighet och liv för henne. Hon backade ett par steg och rynkade på pannan. Det var kul.




Sen kom Jossan... Så satt vi och snackade, och jag retade lilla Abra på sms, men Abra blev ledsen då så jag gav honom en ledtråd så han skulle veta vem jag var vilket han gjorde. Då blev han glad igen.
 


Sen kom mamma och hämtade mig vi tog en hamburgare på Gislegrillen innan vi hämtade mina systrar och sen åkte och handlade.
Jag köpte Körsbärsdoftande blockljus, cigaretter, tuggummin och två dansfilmer med John Travolta. 'Saturday Night Fever" Och "Staying Alive".. Jag gillar inte John Travolta så mycket men jag älskar dansfilmer.
Tänkte dra på mig myskläderna, tända ljus och titta på film.
 Ha en liten soft mysig filmkväll med mig själv.


Tack Stjärnflickan JeJe, tack Jossan, Tack söta Abra, tack Daniel och speciellt tack Mr.Ray för en helt underbar fredag.



Trött

sitter här och väntar på inspriation... Jag vill skriva något kreativt, en dikt eller en novell... Jag känner mig så full av vackra fraser som bara väntar på att få användas i en kort poesiliknande kärleksförklaring till mina vänner eller min familj.

Väntar på att JeJe ska ringa tillbaka, men borde egentligen gå och lägga mig. Imon ska jag till skolan och träffa min stjärnflicka och Jossan <3... Jag kommer förmodligen inte gå på någon lektion, men det faktum att jag orkar dra mig in till Gislaved är ett plus egentligen.
 Men jag gör det bara för JeJes skull. hon och jag behöver prata face to face. Jag tänkte dra med henne in till samhället imon... Bjuda henne på fika på Linnéas och sen shoppa armband, eller kanske ett sånt där gulligt vänskapshalsband som man alltid hade på typ lågstadiet...
Då kommer min stjärnflicka bli glad.
Jag ska göra henne glad.
Jag ska göra mig glad....

"Är du inte glad?" Daniels fråga till mig på msn... Men jag har inget vettigt svar. Jag vet inte vad allt jag kunde säga. För även fast det känns som om jag ska spricka av bubbelskratt så har jag glittertårar i ögonlocken.

Vänskap

Så hade jag ett sms gräl med JeJe igår, men som bästa vänner måste vi kunna säga saker till varandra och ändå vara vänner dagen efter.
 Jag vet egentligen att det är okej mellan oss. Jag känner henne...
Jag ska bara vila mig från henne ett tag nån dag eller så. Sen kommer allt vara frid och fröjd och vi kommer vara bästis och bundis igen:D


image12

Hrmm

Det känns alltid lika bra, när allting skiter sig.

När folk pratar på utan att lämna pause för en kommentar.
När folk dömmer utan en pause för förklaring.
När folk antar saker utan en pause att fråga.
När vänner tar en för given.
När killar dumpar en dagen efter.
När jag drar mig undan för att slippa bli sårad.
Så enkelt är livet.

Man föds, man blir sårad, besviken, mobbad, förälskad, dumpad, hatad och sen till slut så dör man.
... sen dör man, och det finns inget man kan göra åt det...

RSS 2.0