AdeM

Han skrev till mig igår på msn, och sa att han saknade mig. Det fick mig att inse att det faktiskt var slut.
Jag stod och skrattade åt mp tjejerna på samlingen när de tårarna sprutade och de kramade varandra. Jag brydde mig inte så mycket.
 JeJe vet jag att jag kommer träffa igen. Vally bryr jag mig inte om, hon ringer aldrig hon skriver aldrig, Mini bryr jag mig heller inte om. Tessan kan jag åka till skolan om jag vill träffa.
 Men Adem, visst han och jag har planerat en fest här i sommar, visst han har bil och dessutom bor han ju bara i Hylte, men som han sa. Om man vill träffa någon nu måste man ju förboka ett möte flera månader i förväg. Och det suger.
 
 Adems ord rörde mig till tårar. Hrm, jag som aldrig förstått varför alla ska gråta så mycket, det finns faktiskt en anledning till att man förlorar gamla vänner. Och det är för att man ska ha plats för de nya.
Men Adem vill jag inte förlora. oavsett hur många nya vänner jag får. Han är den enda som jag verkligen litar på. Under mina gymnasieår, var Adem den enda som jag inte undvek under något tillfälle, han är den enda anledningen till att jag faktiskt gick till skolan i slutet. Och han är den enda som oavsett hur jag än mådde fick mig att må bra. gång på gång på gång på gång.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0