I'm worried but happy
Marsmånad, och allt oftare vaknar jag av att Sixten sitter vid dören och vill ut.
Jag oroar mig för att jag inom en snar framtid kommer bli av med honom igen.
I helgen var jag hos Robin, och som vanligt när jag är där, hamnade vi i många vilda diskutioner, med Lasse och Marita. I säkert en timme, satt vi och diskuterade bra vs, dålig vänskap, vilket såklart fick en att tänka på sin egen vänskapskrets, som även den blev lagd i diskutionshögen. Om det är något Lasse är bra på så är det att ta ens problem, ge dem ett nytt ljus och sen lämna tillbaka dem som lösningar.
Jag menar hur vet man egentligen vem man kan lita på, innan dem sviker en. Det är först när det verkligen gäller som man vet om en person är där i tuffa tider såväl som lätta. Och såklart Vice versa.
För jag har haft vänner som älskar när jag mår dåligt, för då får dem känna sig behövda. Men så fort jag mår bra och kan stå på egna ben, då behövs inte dem på samma sätt längre, jag ser dem inte som en hjälte mer. Och det klarar dem helt enkelt inte av.
Aja, sånt är livet, och det finns tyvärr inget man kan göra åt det.
Idag ska jag gå ut en runda. städa lite, och skriva klart mitt personliga brev.
Och ikväll ska jag kolla på Gordon Ramsey's cookalong live. <3
Jag oroar mig för att jag inom en snar framtid kommer bli av med honom igen.
I helgen var jag hos Robin, och som vanligt när jag är där, hamnade vi i många vilda diskutioner, med Lasse och Marita. I säkert en timme, satt vi och diskuterade bra vs, dålig vänskap, vilket såklart fick en att tänka på sin egen vänskapskrets, som även den blev lagd i diskutionshögen. Om det är något Lasse är bra på så är det att ta ens problem, ge dem ett nytt ljus och sen lämna tillbaka dem som lösningar.
Jag menar hur vet man egentligen vem man kan lita på, innan dem sviker en. Det är först när det verkligen gäller som man vet om en person är där i tuffa tider såväl som lätta. Och såklart Vice versa.
För jag har haft vänner som älskar när jag mår dåligt, för då får dem känna sig behövda. Men så fort jag mår bra och kan stå på egna ben, då behövs inte dem på samma sätt längre, jag ser dem inte som en hjälte mer. Och det klarar dem helt enkelt inte av.
Aja, sånt är livet, och det finns tyvärr inget man kan göra åt det.
Idag ska jag gå ut en runda. städa lite, och skriva klart mitt personliga brev.
Och ikväll ska jag kolla på Gordon Ramsey's cookalong live. <3
