Give me some originality

varför vill du träffa mig?

För att jag ska få klä av dig.


Det är alltid samma sak. När nånsin vill folk träffa mig för min personlighet istället för min slampstämpel. När nånsin vill nån träffa mig bara för att prata, istället för att ha sex.
 Även en madrass har känslor. Och just nu gör det så ont i mig, att ens tänka på sex. Det gör ont i mig för min hjärna går åt håll jag inte vill att den ska.


My brain is still stuck on you
Whit your special smile
and ordinary words
Your voice that makes me shiver just thinking about it
And all of those feelings we ones shared


Sova, röka, banta!

Katastrofdag!!!!!
Alla sura på mig :/
Först ringer väckarklockan halv åtta.
Nina död, sovit en timme på soffan.
En kvart senare ringer Pontus, jag grymtar fram ett hej och sen inser jag att jag kommer somna så jag la på innan han hann svara...
Sen tror jag mamma ringde för att höra om jag skulle med eller inte, men jag gav nog henne ett liknande svar som Pontus fick...
Klockan 11 ringde Karin och frågade efter mammas nya mobilnummer, men jag hade det inte i telefonen och orkade inte gå och kolla upp det.
Så blev hon sur på mig.
Sen ringde min syster och ville att jag skulle gå in till mamma och kolla en sak. En död Nina käftade emot tills mamma tog telefonen och sa att jag skulle göra det.
Jag som nyvaken ansåg att de kunde vänta tills jag vaknat, två minuter senare frågade mamma om jag var inne än. så jag kunde hjälpa dem...
Vilket jag inte var, så jag sa till mamma med lite högre röst än vanligt att varenda jävel måste inte ringa samtidigt när jag knappt fått sova.
Då la hon på i örat på mig och jag slängde telefonen i golvet....
Gick sen in till mamma och försökte ringa. båda Ankis telefoner avstängda. Nina irriterad, trött, nyvaken, börjar gråta för att allt helt plötsligt sög. Ringde mammas telefon efter att ha kommit på var hennes nummer finns att finna, Anki svarar, Nina grinar in i telefonen att hon inte vill prata med Anki och ber henne ge telefonen till mamma... Anki lägger på.
Nina börjar storgrina och funderar på att slänga även mammas telefon i golvet men nöjer sig med att slå den i väggen innan hon går ut till sig igen...
Stänger av telefonen och lägger mig i sängen, klockan är tolv, Nina somnar om.
Vaknar klockan sex. Och inser att dan är över... Tillbringade kvällen med att dricka kaffe, kedjeröka, hänga upp tvätt, och titta på 'Girl, interrupted' med min syster.
Och nu sitter jag här. Och skriver av mig skiten jag inte orkar hålla inne.
Disskuterar ortorexi och att ge upp med Tangled.
 Och jag hatar HATAR att alla får mig att känna mig så liten och obetydlig på sista tiden... Inte Christofer förstås... Snackade med honom på msn fyra timmar inatt... Han bor i Katrineholm och har typ bestämt sig för att komma hit, och kramas.


Min hårspray är slut!!!

Skitsnack kommer skitsnack går
Svek och tårar är allt som består...

Superglue!

Nu känns det sådär i maggropen igen.

Ångest och smärta. All denna smärta går mig på nerverna...
Ett par dagar med skratt och kärlek är allt jag verkar få....

Kämpar emot mörkret. Dansar bort smärtan.
Springer från tårarna. Dränker sorgerna som egentligen inte finns i öronbedövande musik.
Älskar att höra stereon skrika ikapp med mina tankespöken.
Kedjeröker, och hoppas att röken ska döda känslan som gnager i bröstet...
Vad det än är som sitter där inne och tuggar på mig så ska det ut.
JAg tänker inte ge upp, innan jag kan andas utan att "det" hindrar luftflödet, jag tänker inte sluta innan jag kan säga 'att jag verkligen kämpade, jag stod emot frestelsen att ta mitt liv när allt var som värst.' Den dan jag kan säga det,
Den dan kan jag dö!

Heaven or hell?!

Uttråkad Nina....

Längesen jag skrev här... Så... Jag var hos Vally i helgen. Första gången på över ett år som jag klarade av att vara borta en hel helg utan att bryta ihop. *Stolt* Det kändes faktiskt bra att få komma bort ett par dagar.

Ny hårfärg, mer insikt med mig själv... Ledsen över Mattis svek. Glad över det mesta i mitt liv för tillfället.
Lisa och Peter tältar i trädgården ^^
Mamma har semester.


Hela min tillvaro kommer rasa samman en vacker dag...
När solen skiner starkast från en klarblå himmel då bryter helvetet löst och jag brinner upp

Hundra ansikten.
Tusen kyssar
Och en miljon ord

som alla en gång var mina fastän de tillhörde dig.
Nej, inte dig, ER...
Det har aldrig varit ett dig, det har alltid bara varit er.

Cus I can't settle with just one.
I need more to exist..

Och tårarna kommer som ett stort vattenfall...
Men jag tänker inte ge upp.
Jag tänker fortsätta kämpa tills den dan jag dör.

Förlåt :(

I wont say I'm sorry!

Jag har gjort många misstag i mitt liv...
Det största är att jag alltid anser att jag måste säga förlåt när något går fel även fast det inte är min tur att säga förlåt..

Matti: Jag anser att jag är tjock och behöver banta. Sättet du beter dig på mot mig just nu är fel och barnsligt.

Mirva: Du tjatar om att ingen brydde sig när du mådde dåligt. Jag brydde mig. Men jag mådde själv så dåligt att jag knappt orkade stiga upp ur sängen. Brydde du dig?
Nej. Du sprang iväg till Maria och lämnade mig.

JeJe: När nånsin har du bett om ursäkt. När nånsin ringer du mig för att höra hur jag mår. Istället ringer du bara när du ska prata av dig. Och du anser dig sen ha rätt att bli sur på mig om jag inte har tid att lyssna.

Vally: Du ringer bara mig när det gynnar dig. Vi var bästa vänner, jag lade mitt liv i dina händer och du kastade bort dina chanser...

Jag är trött på att be om ursäkt för era fel....
Så jag tänker säga detta till er EN sista gång, sen aldrig mer såvida ni inte förtjänar det.

FÖRLÅT!
Förlåt så himla mycket för att jag förstörde era liv!

RSS 2.0