It just hurts so much right now.

Sommar. En sorts hatkärlek.
 Kärlek till solen, och dagen med alla sina dofter av blommor, och insekternas surranden, när man sitter ute och läser.
Hat till kvällarna och nätterna. När dofterna av sommarnatt, smyger sig på och påminner om blod, och en djup depression.
 Aldrig har viljan att skära varit så stark som den är nu. Och just nu kämpar jag dubbelt så hårt för att inte falla ner i det svarta hål jag vet finns framför mina fötter, men som jag försöker så hårt för att undvika.
Sommarnätter den värsta tiden, har alltid varit på sommarnätterna.

Och jag vill be Vally, Mirva, Robin och framförallt JeJe om ursäkt, för mitt beteende dem senaste veckorna.
 Men just nu gör allt så ont. Och som sagt jag kämpar dubbelt för att inte falla för frestelsen och hugga mig i armarna, och att vara trevlig, ens i ett par minuter verkar nästan omöjligt...

You suck pal!

Och jag antar att jag måste börja med att säga: Nej Mirva detta inlägg handlar inte om dig!
 Så var det sagt och nu slipper jag för hoppningsvis en massa försvarstal i kommentarboxen.

Dagens motto: Ställ inga frågor om du inte tänker lyssna på svaret.


Och du sa att du ringt, och du sa att ni försökt, och du sa och du sa och du sa.
 Och jag dum som alltid lyssnade på ditt meningslösa pladder än en gång.
Och du sa att dem försökt ringa och du sa att dem försökt och du sa och du sa och du sa.
 Och jag kollade igenom samtalslistan på telefonen och motbevisade allt du sa.

I en annan tid, för tusen sommrar sen. Fanns det en kraft starkare än vapen mellan oss. Alla oss.  En kraft kallad vänskap. Eller det var iaf det för alla andra. Dem som inte visste vad som låg och bubblade under ytan.
 Men höstvindarna från förr kom och blåste bort den lyckliga fasaden och kvar finns nu.... Ingenting.
Jag tog igen mina förlorade år som ung med er. Och nu ligger avgrunder mellan oss. Avgrunder av mognad som för alltid kommer skilja oss åt.

Jag hörde någon säga en gång, att om man har en vän som man kan lita på i vårt och torrt så behöver man inga andra.
 Jag har inte givit upp alla tankar på er.
Men jag har min prins.....


No more pain
No more tears
No more loneliness

RSS 2.0