Sexberoende?
Var hemma hos JeJe i helgen och hade det myspys... Igår (söndag) var dock lite kul, för JeJe letade efter ett papper eller nåt, och då hittade hon ett kollegieblock från första gången jag var där, i den hittade hon en liten konversation henne och mig emellan, och det värsta är att jag tror hon och jag var gravallvarliga när vi sa detta.
Jag: Jag har kommit på att jag inte är beroende av sex, det är sexet som är beroende av mig.
JeJe: Skriv om Mansons låt så blir det bra. "I don't like the sex, but the sex likes me"
Jag: Ha, ha. Alltså talar inte jag sex flytande, sex talar mig flytande.
Just det, Vally hade sagt att jag talar sex flytande. Men som ni alla ser så hade hon fel ;)
Jag: Jag har kommit på att jag inte är beroende av sex, det är sexet som är beroende av mig.
JeJe: Skriv om Mansons låt så blir det bra. "I don't like the sex, but the sex likes me"
Jag: Ha, ha. Alltså talar inte jag sex flytande, sex talar mig flytande.
Just det, Vally hade sagt att jag talar sex flytande. Men som ni alla ser så hade hon fel ;)
That's it.
And everyday I hope it was just a bad dream. Then I wake up and his smell isn't there anymore, and I realise it was all reality. And I cry
Uppbrott är svåra och att tala om det vem det än månde gör inte saken lättare, och han inkräktar fortfarande på mina drömmar, och han sitter ständigt i mina tanker och orden ekar i huvudet. "Det är slut". Och min tankebild av honom skrattar rått, och mitt hjärta krossas gång på gång på gång.
Help Me!
Fuck the world.
Jag vill så gärna skriva till honom, och berätta hur dåligt jag mår, men jag vågar inte, och han frågar inte. Han bara antar att det går bra att vi är "bara" vänner, men mitt dumma hjärta fortsätter hoppas att allt ska bli som det var.
Jag orkar helt enkelt inte låtsas som om det är okej.
Jag känner mig som en stalker varje gång jag skriver till honom på msn, och förbannar mig själv för att jag fortfarande behöver honom så, när det är så uppenbart att han inte vill ha mig längre...
It hurts to be needy
Känner mig som alla dem jag blockat för att dem gjorde det stora misstaget och blev kära i mig... Och jag bara väntar på att bli blockad, för att jag ska låta honom vara.
FAAN!
Varför kunde det inte vara enkelt att bli dumpad.. Jag vet ju varför han gjorde det, och jag respekterar det. Men det gör inte smärtan mindre, och jag önskar att han bara hade velat träffa mig innan han tog sitt beslut.
Jag vet att det skulle ha ändrat utgången, för dem känslorna han beskrev den sista dan för en vecka sen, jag har haft dem med.
Och jag ville göra slut med honom så många gånger i början av vårt förhållande, men jag tänkte hela tiden, "vänta tills han kommer så får du se hur det känns då". Och varje gång jag fick krypa in i hans varma trygga famn så var alla tankar på avbrott som bortblåsta..
Och hjärtskärvorna skaver i bröstet.
Someone help me forget.
Jag orkar helt enkelt inte låtsas som om det är okej.
Jag känner mig som en stalker varje gång jag skriver till honom på msn, och förbannar mig själv för att jag fortfarande behöver honom så, när det är så uppenbart att han inte vill ha mig längre...
It hurts to be needy
Känner mig som alla dem jag blockat för att dem gjorde det stora misstaget och blev kära i mig... Och jag bara väntar på att bli blockad, för att jag ska låta honom vara.
FAAN!
Varför kunde det inte vara enkelt att bli dumpad.. Jag vet ju varför han gjorde det, och jag respekterar det. Men det gör inte smärtan mindre, och jag önskar att han bara hade velat träffa mig innan han tog sitt beslut.
Jag vet att det skulle ha ändrat utgången, för dem känslorna han beskrev den sista dan för en vecka sen, jag har haft dem med.
Och jag ville göra slut med honom så många gånger i början av vårt förhållande, men jag tänkte hela tiden, "vänta tills han kommer så får du se hur det känns då". Och varje gång jag fick krypa in i hans varma trygga famn så var alla tankar på avbrott som bortblåsta..
Och hjärtskärvorna skaver i bröstet.
Someone help me forget.
