You may not see this, but honey I'm okey
Jag mår faktiskt bra.
Och ångesten jagar mig inte på samma sätt som innan. Och spökena håller sig på vinden. Och rakbladen stannar vid en tanke. Och tårarna existerar knappt.
Och jag har nya sätt... Nya sätt att må bra på. Och prata är inte ett av dem längre.. Skriva ut dem på papper och gömma dem för evigt.
If I never speak of my weakness you won't know it exists.
Och mitt busiga humör är tillbaka och jag kommer på mig själv med att gå runt och le... Ett äkta leende...
Trots det så oroar jag mig... Jag oroar mig för ett par av mina vänner. En drömde att ha armar som ser ut som mina. En annan frågade hur jag gjorde det... Jag vet att skärande smittar, och just nu skulle jag vilja låsa in båda två i ett litet rum tills deras tankar om mina armar är borta..
Imon kommer Mattias kanske hit :)... Vi ska dricka kaffe... Såklart, jag gör ju inget annat än tränar och pimplar kaffe ffs..
Och imon kommer Daniel hem från Tyskland.
Och imon kommer Lisa och Peter.
Och imon kommer jag att städa.
Och imon kommer jag glömma vem du är. Adjö...
