I'm no superman
Nätterna blir värre.
Spökena viskar högre och mer, deras ord blir hårdare och de gör mer ont.
Sitter i flera timmar och röker och stirrar på sängen innan jag kan lägga mig i den. Vaknar med muskelvärk efter sömn i spänt tillstånd.
Sover allt mindre nu med, vaknar alltid helt utmattad och jättetrött men kan inte somna om.
Går runt som en Zombie halva dan innan jag kommer igång och då är klockan för mycket för att göra något vettigt. Så då slår man på en film, slänger iväg ett sms till Daniel och sen ligger man där på soffan och beter sig som... Någon som bara ligger på soffan, fick just en bild på en orakad man med smutsigt nätlinne, med ölmage och en bira i handen, rapandes, konstant kliande sig i skrevet... Hrmm sån vill jag nog inte bli.
Hittade en spindel i min säng innan. I ren panik dödade jag den med händerna och sen kändes det som om spindlarna var överallt, tvättade händerna i säkert tio minuter, men det var inte bättre, det kändes som om de var överallt, i hela huset, på mig, I mig.
Jag behövde bli av med de, försökte skära ut de och då var de i mitt blod.
Daniel ringde när jag var som mest upprörd, sen satt han och lyssnade på mina snyftanden en stund, innan han bytte ämne vilket var bra. Prata inte om det onda så finns inte det onda.
Pratade med honom i nästan en timme, det kändes skönt, han lyckades lugna ner mig och få mig att sluta gråta. Kom på mig själv med att sitta och tjata om totalt ointressanta saker som ryggarna på mina filmer, mest för att det inte skulle bli tyst.
Men det blev bättre och efter att jag pratat med honom så såg jag inte spindlar överallt och då vågade jag lägga mig i soffan och kolla på Scrubs.
Imon ska jag till Hamstad med Lisa.
Shoppa kläder och hela strumpbyxor. Åker med elva-tåget...
Hoppas jag har fått lite sömn då. Kommer inte orka gå runt på stan i fyra timmar utan att ha sovit. i värsta fall får jag sova här inne på mammas soffa.
Min säng känns fortfarande lite för osäker för att jag ska våga sova i den..
Spökena viskar högre och mer, deras ord blir hårdare och de gör mer ont.
Sitter i flera timmar och röker och stirrar på sängen innan jag kan lägga mig i den. Vaknar med muskelvärk efter sömn i spänt tillstånd.
Sover allt mindre nu med, vaknar alltid helt utmattad och jättetrött men kan inte somna om.
Går runt som en Zombie halva dan innan jag kommer igång och då är klockan för mycket för att göra något vettigt. Så då slår man på en film, slänger iväg ett sms till Daniel och sen ligger man där på soffan och beter sig som... Någon som bara ligger på soffan, fick just en bild på en orakad man med smutsigt nätlinne, med ölmage och en bira i handen, rapandes, konstant kliande sig i skrevet... Hrmm sån vill jag nog inte bli.
Hittade en spindel i min säng innan. I ren panik dödade jag den med händerna och sen kändes det som om spindlarna var överallt, tvättade händerna i säkert tio minuter, men det var inte bättre, det kändes som om de var överallt, i hela huset, på mig, I mig.
Jag behövde bli av med de, försökte skära ut de och då var de i mitt blod.
Daniel ringde när jag var som mest upprörd, sen satt han och lyssnade på mina snyftanden en stund, innan han bytte ämne vilket var bra. Prata inte om det onda så finns inte det onda.
Pratade med honom i nästan en timme, det kändes skönt, han lyckades lugna ner mig och få mig att sluta gråta. Kom på mig själv med att sitta och tjata om totalt ointressanta saker som ryggarna på mina filmer, mest för att det inte skulle bli tyst.
Men det blev bättre och efter att jag pratat med honom så såg jag inte spindlar överallt och då vågade jag lägga mig i soffan och kolla på Scrubs.
Imon ska jag till Hamstad med Lisa.
Shoppa kläder och hela strumpbyxor. Åker med elva-tåget...
Hoppas jag har fått lite sömn då. Kommer inte orka gå runt på stan i fyra timmar utan att ha sovit. i värsta fall får jag sova här inne på mammas soffa.
Min säng känns fortfarande lite för osäker för att jag ska våga sova i den..
Kommentarer
Trackback
