It's a fucked up world after all
Det är frustrerande, jobbigt och psykist påfrestande att inte veta vad som pågår.
Det ständiga frågeställandet inne i huvudet. Men aldrig är det nån som svarar, och att fråga rent ut, kan leda till oanade konsekvenser. Vilket gör att man sabbar allt åter en gång.
Kanske har den konstanta huvudvärken de senaste dagarna inte alls berott på oljekaminen. Utan på att hjärnan aldrig får en lugn stund.
Ibland små tecken, som i nästa sekund krossas av ett uteblivet ord.
Och jag vet inte om jag klarar av detta egentligen.
Små lyckliga ögonblick som genast följs av en olidlig smärta av ovetenskap.
Hur svårt ska det vara att bestämma sig för vad man vill egentligen?
Det ständiga frågeställandet inne i huvudet. Men aldrig är det nån som svarar, och att fråga rent ut, kan leda till oanade konsekvenser. Vilket gör att man sabbar allt åter en gång.
Kanske har den konstanta huvudvärken de senaste dagarna inte alls berott på oljekaminen. Utan på att hjärnan aldrig får en lugn stund.
Ibland små tecken, som i nästa sekund krossas av ett uteblivet ord.
Och jag vet inte om jag klarar av detta egentligen.
Små lyckliga ögonblick som genast följs av en olidlig smärta av ovetenskap.
Hur svårt ska det vara att bestämma sig för vad man vill egentligen?
Kommentarer
Trackback
