As the Snow fell.

Jag försökte aldrig skylla på högtiden för att jag mådde som jag mådde.
Jag försökte berätta, men nånstans på vägen glömde jag att hitta nån som ville lyssna.
Jag ljög aldrig om humöret, men oavsett om jag var ledsen eller glad så blev jag hyschad på.. 
 
Och drömmar blir verklighet i samma veva som alkoholen långsamt går ur systemet.
Och man kedjeröker för att lugna sina galopperande nerver, och man pratar om allt för att få ett svar fast egentligen har man inte sagt ett dyft..

Men trots det så kan man inte låta bli att undra, när man sitter där med sin döskalle-mugg fylld till bredden med kaffe, och ser på när morgonen gryr.
 Hur mycket är egentligen sant. 

'Bränt barn skyr elden' 

Som det så vackert heter.
Men hur många brännsår klarar man av, innan man ger upp och går vidare?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0