You don't know me

Jahopp.. Så ska man skriva ner sina tankar för hela världen att läsa.
Iofs det blir väl ingen skillnad från när jag som 10 åring skrev dagbok, en dagbok som mina två äldre systrar snodde och läste för sina vänner när jag inte var hemma.

Kl, är halv fyra på eftermiddagen. om en halvtimme kommer min syster hem från jobbet.
Mitt huvud är helt tomt nu, jag har aldrig haft svårt för att skriva, men jag vet att vem som helst kan läsa detta om jag bara låter de, så det känns som om jag ska vara försiktigt med vad jag skriver. Fast jag vill inte det egentligen, detta är min blogg, folk kan skita i vad som skrivs...

Mitt humör är inte det bästa just nu.. Min rygg gör ont, jag har diverse problem med personer både i och utanför skolan. Jag hatar att vara hatad...
Iofs små ljuspunkter finns ju, Gomans arbetintervju. Att Erica har ny kille. Att Sixten inte är borta så mycket, allt det är ju små ljuspunkter i mitt svarta liv...

Halva dan har jag tillbringat med att titta på deprimerande självmordsklipp på youtube och tänkt på rakblad. Jag vill egentligen inte skära längre men ibland kommer lusten och då kan jag sitta i flera timmar med rakbladet i handen och bara stirra på det. Jag vet hur ledsna mina vänner skulle bli om jag använde det, så det slutar med att jag lägger ifrån mig rakbladet och inser att än en gång har livet vunnit.

Så trött på att bli besegrad gång på gång.
Men men, jag vet redan att den dan jag dör, så kommer det bli genom självmord.
Och då kan ingen stoppa mig

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0