Vägen går framåt och jag backar för att hinna se.
Drygt två veckor sen jag senast rörde ett rakblad. Och då skar jag mig i benet. Jag skär inte lika djupt när jag skär i benet vilket är bra.
Det är drygt sex veckor (tror jag) Sen jag senast skar mig i armen, och jag känner mig väldigt stolt över mig själv. Trots att den senaste veckan varit svår, så har jag inte gett upp...
Iofs så kommer jag förmodligen få ett blåmärke i pannan efter alla gånger jag dunkat huvudet i väggar, golv, handfat, bord och lyktstolpar under panikattacker... Och insidan av munnen är sönderbeten igen.. Men det gör inget så länge jag motstår frestelsen att skära mig...
Jag är ingen köttfärslimpa redo att ätas om den bara skärs till först. Det är ingen som vill äta mig.. Oavsett om jag skär upp mig i bitar till dem..
Det är drygt sex veckor (tror jag) Sen jag senast skar mig i armen, och jag känner mig väldigt stolt över mig själv. Trots att den senaste veckan varit svår, så har jag inte gett upp...
Iofs så kommer jag förmodligen få ett blåmärke i pannan efter alla gånger jag dunkat huvudet i väggar, golv, handfat, bord och lyktstolpar under panikattacker... Och insidan av munnen är sönderbeten igen.. Men det gör inget så länge jag motstår frestelsen att skära mig...
Jag är ingen köttfärslimpa redo att ätas om den bara skärs till först. Det är ingen som vill äta mig.. Oavsett om jag skär upp mig i bitar till dem..
Kommentarer
Postat av: Mirva
Stå på dig tjejen!! Du kommer att lyckas!!
Trackback
