Oräkneliga ord oavsett ostfavorit

Och man tänker sig tillbaka till dem lyckliga stunder man haft i sitt liv
Och man tänker på skratt som klingat
Och man ser sina tårar falla ner på de knutna händerna som stilla ligger och vilar i knät
Och man hoppas att någon ska storma in genom dörren ropa att det inte är för sent att ändras
Och man hoppas att någon ska veta utan att man behöver berätta att allt är inte så bra som det verkar
Och man håller sina tummar för att allt ska bli bra
Och man vill så gärna att det ständiga regnet som droppar i själen ska förvandlas till strålande sol
Och man sitter där och önskar med hela sitt brustna hjärta att man ska bli älskad igen





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0